Jo då. Idag har jag målat.

Idag har jag målat.
Målat mina trampdynor mörkt blå. Och skapat rätt häftiga spår på den svarta bardisken här hemma.

Jo det är så att min Människa, hon håller på att måla tavlor. Det är jättekul tycker jag.
Bardisken är proppad med färgtuber, penslar och en massa annat som man använder när man håller på med sånt här. Det var jättebra att paletten just då låg på bardisken så där helt öppet. Människan var i andra sidan av köket och drack vatten tror jag. Då passade jag på att snoka runt bland hennes grejer.

Jag kunde ju inte veta att färgen var blöt på paletten. Jag kunde inte hjälpa att jag tyckte det var en bra idé att trampa just där. Jag skulle ju bara gå förbi och kolla allt hon har i den stora plastbacken som hon ställt på bardisken. I den har hon jättemånga färgtuber och en massa annat som man har när man målar tavlor och som är viktigt för mig att inspektera ordentligt.

Människan kom rusande emot mig från andra sidan disken och hon ropade något jättehögt och såg jättekomisk ut faktiskt. Ja där stod jag med en rätt så mörkt blå akrylfärg på ganska många trampdynor och på den långa pälsen mellan trampdynorna.

Innan jag hann tänka ”leverpastej är nog gott” så var jag i Människans famn i badrummet medan hon kranade vatten i vasken. Jag fattade vad som var på gång när hon gör så. Nja jo ehhh schyyy viskar så igen annan hör. Det är ju s att jag tvättats i baken för en tid sedan. Men jag orkade faktiskt inte försöka ta mig ur hennes grepp. Så det så. Jag låg bekvämt med tassarna i luften.

Hon pratade med mig lite ängsligt och med mjuk röst så jag tänkte att det här blir nog bra. Jag hade nämligen lyckats få kattsand i klorna tidigare under dagen som var lite svårt att få bort så det passade ju bra att betjänten tog och tvättade mina tassar.

Ja där hamnade jag i vasken med vatten upp en bit på benen. Det gick rätt så smidigt och allt det blåa försvann. Och den obekväma kattsanden som fastnat i klorna försvann också. Det jobbigaste i detta sammanhang var ändå när min betjänt envisades att lägga mig i sitt knä efteråt och torka mina tassar med en handduk. Det är inte så manligt ju. Ligga där på rygg och se hjälplös ut medan hon torkar jättenoga och försiktigt.

Men bli klar nån gång, Människa! Innan Cloetta ser mig. Det är inte bra för min image att se hjälplös ut.

Pjuuu. Jag hann bli klar. Människan satt ner mig på golvet och jag gick ut i hallen och försökte vifta bort det våta. Cloetta vaknade och frågade varför jag var våt om tassarna. Jag sa som det var:
att jag hade kattsand på klorna som jag sa åt betjänten att göra något åt.

Ja ja sa Cloetta. Snurrade runt och gapskrattade åt mig.

Mjgrrrr Charlie

Annonser

Ragdoll-Charlie tvättad i baken

Mjääääälp

Usch. Jag har varit dålig i magen. Alltså jättedålig i magen.

Det kan man inte tro när man ser bilderna på mig och Cloetta . Vi har sagt till på skarpen att inte visa obehagliga bilder.

Jag ska tala klarspråk. Jag har i princip bajsat på mig två dagar i rad.
Jo jag tar mig till toan och gräver fint i sanden som jag alltid gör. Ett perfekt hål. Djupt liksom. Men bajset är jättelöst. Jääättelöst. Så innan jag hunnit gräva över det med sand så har det runnit ner på mina baktassar.

Blääää. Usch vad äckligt.
Två gånger har min betjänt tagit hand om eländet och tog eget initiativ och satte mig i vasken i badrummet och tvättade mig i baken och på tassarna. Svansen blev jätteful och jättevåt. Det var jättejobbigt fastän jag förstod varför Människan gjorde som hon gjorde. Jag hade inte kunnat tvätta mig ren själv. Då hade jag nog kräkts. Bläää.

Människan talade till mig med ängsligt tonläge och jag förstod att det var ursäkter hon sa till mig. Bad om ursäkt för att hon måste göra som hon gjorde. Jag höll mig lugn men måste erkänna att jag pep ängsliga miiia-a-a-auuu ett par gånger.

Cloetta har inte varit dålig. Bara jag.

Människan ger sig själv bannor för att jag varit dålig i magen. Hon har inte tänkt på att man inte ska ge kattungar ny sorts mat i mängder hur som helst. Vi behöver ha en övergång. Lite ny mat varvat med mycket av den sorts mat vi är ana vid. På en och samma gång för några dagar sedan fick vi bara ny sorts kattungemat och dessutom serverade hon oss några skivor ost som Människan har på sina knäckebröd. Det är ju jättegott så det är klart vi glufsar i oss det.

Men Människan måste förstå att det inte går att göra på det sättet. Får vi fel sorts mat igen och jag blir dålig, ja då får hon avdrag på gullandet. Då slutar jag att natta henne i en hel vecka. Hon får klara sig själv. Sen får hon ligga där och ropa på mig hur mycket hon vill.

Vår människa är bra på att ta reda på sånt hon inte vet. Det gör hon via en slags platta som hon har i knäet och som har jätttemånga tangenter som hon knappar på snabbt och mycket. På det viset fick hon reda på att man kan ge katter som räserbajsar; kokt fisk i små portioner och ofta. Så hon kokte vit fisk och serverade oss. Jag smakade lite på den men njäää. Det där var ingenting för mig. Cloetta tuggade i sig en del, men hon äter ju nästan vad som helst. Allt från knäckebröd och kex till vaniljglass med lakrits. Och kexchoklad såklart. Hon heter ju inte Cloetta för ingenting.

Ena dagen var Människan borta hela dagen. Innan hon stack tvättade hon mig i baken och torkade mig försiktigt. Täckte möblerna med lakan och frottéhanddukar. På alla ställen där jag brukar ligga och vila. Undrar varför?

Under tiden Människan var borta funkade det bra med bajseriet. Inte perfekt konsistens men lite mindre löst. Det första Människan gjorde när hon kom hem var att lyfta upp mig försiktigt. Jag var ju fin och ren i baken nu. Inte äcklig och lukta som bajset från nån djurart på landet som muuu–ar.

Cloetta fick så klart också puss och kel en bra stund. Det märks att vår tjänare saknat oss hela dagen.  Från nu serveras vi bara den kattungemat vi är vana vid. Royal Canin Kitten heter den mjuka maten. Den torra knapriga maten heter Applaws och är riktigt smarrig.

Den där plattan-med-många-tangenter som Människan hamrar med naglarna på, talade om för henne att inte ge så mycket kattgodis. Vi har ju fått ganska mycket. Katten också att det inte blir mer sånt på ett tag.

En annan sak som Plattan-med-många-tangenter också berättade var att om man har fler än en katt och måste tvätta en av dem, och använda milt schampo, ja då ska man även torka de andra katterna med samma handduk så att alla katter får samma doft. Annars kan det bli bråk i katthemmet och kanske till och med slagsmål.

Nu är det så att jag bara tvättades med ljummet vatten och det gick ju ganska bra det med.

Jag har börjat äta igen. Plattan-med-många-tangenter sa till Människan att man ska ge rå köttfärs, kokt kyckling eller kokt torsk för att magen ska bli bra igen så bajset får normal konsistens.

Så vi har ätit rå köttfärs i små portiner och Royal Canin mjukmat i sås i några dagar och jag har bra och normalt bajseri igen. Hurra!

Tur det för annars hade Människan tagit mig på ett besök hos Guru-människan som gör djur friska.

En sak jag råkat höra som jag måste beklaga mig över….  mjiauuuuGRRRR.

Det var en människa här på besök häromdagen. Både Cloetta och jag såg direkt att det här är en riktigt klok människa. En riktigt proffsig, äkta kattälskare. Det märkte vi direkt för hon kastade sig inte över oss och dra i oss. Nej hon skötte sig bra så vi ville ju klart visa att hon är okej så vi strök väl oss mot hennes ben och sånt.

Och vet ni? Den-kloka-människan sa att jag har ett brett käkparti som en riktig alfa hanne ska ha . Jag visste direkt att hon är en mycket klok människa som vet vad hon pratar om.

Hon sa att Cloetta har ett riktigt dockansikte, en riktig liten flicka med sin smala nos och käke. A Cat Princess. Och det är hon ju. Det står ju på hennes matskål. och ja, hon är söt. Jag erkänner att min kompis är söt. Kolla själv :

Nå i alla fall. Denna nya människan avslöjade för vår Människa att vi Ragdolls har för mycket päls vid baken och att vi måste klippas så att inte bajs fastnar där. Whaaat? Tänk om hon klipper fel? 🙀 aj mina kulor.

Det där vill inte jag vara med om. Cloetta och jag ska komma på något sätt att slippa undan.

Mjau

Första turen i Yttre Rymden

Igår medan det var sol och varmt tog vi en tur i Yttre Rymden, Människan och jag. Cloetta tar en tur nästa gång. Kanske imorgon eller nästa dag.

Yttre Rymden finns utanför vår lya. Man ska passera en port kan man säga. Utanför porten finns Yttre Rymden.

Det är viktigt med säkerhetslina och mjukt underlag för bästa säkerhet och komfort.

Vi tog en öppen farkost på två hjul. Uj vad det fladdrade i morrhåren. Och i håren i öronen.

Andra farkoster
Vi tog säkra vägar för att undvika för mycket andra farkoster. Det finns så många olika sorter. Rätt många större farkoster med tak och fyra hjul. De har ett högt läte när de rullar fram men jag känner mig trygg med Människan Anna som styrman.

Hon är rätt så smidig och kan en hel del stråk i Yttre Rymden. Det finns nämligen riktigt stora farkoster med jättemånga och jättestora hjul och som cirkulerar lite varstans i Rymden. Deras läte är öronbedövande. Varje gång de gör ett stopp så låter det som om de fiser för det låter ett högt ”PPFFFF” liksom. Jag tror de tömmer ut luft. Det gör ju jag också. Och Cloetta.

Fast oftast händer det när Människan klappar oss på magen. Vi som är kattungar har en reflexpunkt vid magtrakten som gör att vi sipprar ut luft när man klappar oss där. Ibland har jag märkt att Människan gör en skrynklig min med sitt ansikte och gnyr något på människospråk när detta händer när hon är i närheten. Till exempel när vi ska sova alla tre. Varken jag eller Cloetta har lyckats tolka vad hennes skrynkliga ansikte och läte betyder.

Naturen
Vi stannade till vid något som kallas för Naturen. Naturen är ofta grön och brun. Den kan även bestå av vatten. Det sistnämnda undviker jag helst tack-så-mycket. Det fanns vatten intill det Naturen vi var i igår, fast det vattnet var inhägnat så jag kände mig lugn.

Det finns många storlekar och varianter av Naturen. Vi var i en liten Naturen.
Här är jag.

Och här är jag i farkosten på väg till Naturen.

När vi var där kom en töntig varelse som promenerade vid sidan om en människa. Det gångsystemet kallas för ”gå fot” och är en knäpp idé som dessa varelser anammat.

Varelsen bjäbbade och gick löjligt snällt vid sidan om dens människa. Jag har fått reda på att de här Bjäbbarna, det är inte de som bestämmer utan det gör människan de bor med. Tvärtom alltså jämfört med hur vi har det i min ras. Tragiskt att vissa varelsesläkten inte kommit längre i sin utveckling.

Fast ett litet steg i rätt riktning kan man säga. För vid ett tillfälle är det deras människor som lyder. Grejen är att Bjäbbarna och hela deras släkte, de bajsar var som helst i Yttre Rymden så fort de blir nödiga. De bara sätter sig ner och bajsar. På gata, i gräs och lite varstans. Deras människa samlar upp bajset i påsar och kastar i speciella behållare. Jag är säker på att de samlar upp det för att min ras – alla katter alltså – inte gillar Bjäbbarnas bajs i Naturen eller någon annanstans i Yttre Rymden.

Snacka om respekt alltså.

Vet ni vad jag mer tagit reda på när det gäller de här Bjäbbarna? Nu tror du nog inte mig men detta är dagens sanning. De går i utbildning i flera månader för att tränas att lyda människosläktet. Man blir mörkrädd att deras utveckling går bakåt.

Urmodern


När jag utforskat en liten Naturen for vi vidare. Vi besökte en Urmoder. Hon kallas bland annat mamma, mormor, farmor och gammelfarmor. Här är jag och Urmodern till den klan som min människa ingår i. Urmodern har massor med grejer som jag inte får rafsa i, tugga på eller ens vara i närheten av. Hon har en slags Naturen inomhus. Har hört att det även kallas för växter.

Urmodern tyckte jag var jättegullig och då tyckte jag att hon också är gullig.

När jag rekat varenda vrå i hennes boning begav vi oss iväg igen.
Dags att styra hemåt. Tar bara några minuter. Jag kände igen mig så det var jag som styrde farkosten hemåt. Jag tackade Människan för gott samarbete och sa att nu ska vi hem till Cloetta. Hem och rapportera lite om Yttre Rymden och leka med henne. Vi har såklart saknat henne medan vi var borta och hon har kanske känt sig ensam. Vi kan inte färdas samtidigt i Farkosten Utan Tak. Därför ska vi skiftas om.

Nästa gång ska vi till en annan galax. Det berättar jag om en annan gång.
Det tassar vi på tycker jag.

Prrrrrrr

🐾

Drama queen

Meo.
Charlie här. Charlie Napoleon. Ragdoll. Det bästa en katt kan vara.

”Herre Gud Människa” sa jag. ”Sluta”.Min Människa Anna var en riktig Drama Queen igår.

Så här var det:
Hon var där ute i Gränslandet mellan vår lya och Yttre Rymden. Det heter visst trapphus.
Ja, där ifrån kom hon in fler gånger. Jag är ju en skärpt kille och hör hennes steg i trappan. Jag visste att hon strax skulle öppna dörren.

Jag förberedde mig och tog sats och rusade ut i det där spännande Gränslandet. Sprang upp för några trappsteg. Har gjort det flera gånger innan och det fungerade bra. Min Människa skötte sig bra de andra gångerna och lät mig vara och sen kommit och hämtat mig när hon märkte att jag ville bli buren in i lyan igen. Jag är ju Charlie. Vill jag hellre bli buren som Kejsaren av Kina än gå själv så är det så och då ska ens betjänt bara fatta det och det gör min betjänt för hon är en väldigt serviceminded Människa.

Fast igår, ja då förberedde jag mig och rusade ut. Människan hade nånting i händerna så hon kunde inte stänga dörren. Cloetta följde efter men lite mer försiktigt. Hon är ju en liten prinsessa hon. Det är i och för sig inte så märkvärdigt att vara det jämfört med vad jag är. Jag är ju Spoiled. Det står ju på min matskål. Sa jag att jag heter Napoleon också? Det är det bästa en katt kan heta faktiskt.

Människan satte ner det hon hade i händerna och då smet Cloetta ut lite fint så där. Människan verkade lite stressad och sa nånting som jag inte brydde mig om och sen kom hon närmre. Jag ville inte in i lyan just då så jag bestämde mig för att ta ett språng mellan stolparna i trappräcket och kasta mig ut och ner på nästa trappavsats nedanför.

Människan blev förskräckt och sa något i panik och tog tag i mig om bakdelen och drog mig till sig bakifrån liksom. Jag ville hoppa men hon drog. Jag skrek MEEEEEOOOO till henne. ”Låt mig va”.

Vilken Drama Queen hon är. Bete sig så där och verka panikslagen. ”Vad är problemet? Lugna ner dig Människa! ”MEEEEEOOO” igen.

Undrar om spåren efter mina klor syns i stentrappan. Gör de inte det får jag riva ännu hårdare en annan gång.

Sen hände en grej till igår. Jag och Cloetta har tillbringat mycket tid under Den Stora Plastbaljan ni vet. Den i badrummet. Där vår Människa tvättar sin kropp. Vi har varit där måååånga gånger sedan vi var 13 veckor. Se så liten jag var.

Idag medan Människan Anna var i badrummet skulle jag krypa under. WHAT? Jag fastnade med huvudet. Resten av kroppen fick plötsligt inte plats mellan golvet och Den Stora Plastbaljans nederkant.
Vad har hänt?  Där satt jag och kved. Kom ingenstans.  Nja, jag är ju inte 13 veckor längre. Jag är drygt 17 veckor och njaaaa jag har ju vuxit och blivit lite större i omfånget  och huvudet.

Människan vrålade mitt namn i panik. Behöver ju inte gapa så morrhåren krullar  sig.

Lite rädd blev jag faktiskt för jag kunde varken komma in under eller få ut huvudet så okej, Människan var nog ingen Drama Queen den här gången.

Men det löste sig för som av ett mirakel så lyckades jag få ut huvudet. Det var ett mirakel, ett under att Plastbaljans kant plötsligt lyfte sig lite från golvet bara så där liksom, så jag kunde komma loss. Magic. Människan var där och såg det hända.

Jag ska nog inte in dit igen. Och det går inte heller för Människan har täppt till mellanrummet precis som jag inte kan rafsa bort det om jag vill det. Fast det vill jag nog inte. Jag tar nog en räd under byrån istället.

Ja det var den dagen det.

Undrar vad som händer för spännande imorgon.

Meeeo 🐾

Monstret med Oljudet

Panik. Rädda sig den som kan!

Jag fick hjälpa Cloetta att ta skydd under Den Stora Plastbaljan. Uuufff! Knuff!

Skyyynda dig Cloetta! Flyyy!

Människan tar ingen hänsyn. Hon har ett förfärligt monster i ett skåp. Bakom en dörr jag inte lyckats öppna. Tur är väl det.

Med detta varnar vi alla katter! Monstret med Oljudet kan se ut på olika vis. Här är ett exemplar. Monstret drar hejdlöst fram och Människan hjälper till !!!!

Monstret är helt oberäkneligt och låter förfärligt. Dens skrik är öronbedövande.

Jag har hört att dessa obehagliga varelser har kommit hit från yttre rymden! Yttre Rymden börjar utanför Den Stora Porten utanför vår boning. Jag är alldeles för skärrad för att berätta om Yttre Rymden just nu. Eller det är jag inte alls det. Skojade bara. Det är Cloetta som är rädd och får skrämselhicka om jag börjar prata om Yttre Rymden.

Cloetta var jätterädd faktiskt! Det var synd om henne.

Jag? Äsch! Var väl ingenting. Jag var inte ett dugg rädd.

Så det så! För jag är Charlie. Charlie Napoleon.

Har min Människa blivit senil?

Chiaooo Miaooooo

Charlie här. Hjälp. Tror min Människa – min tjänare – har blivit senil.

Hon vet mycket väl att jag heter Charlie Napoleon. Ett respektfullt namn med fina anor. Varför kallar hon då mig för Totte, Tarzan och Killen? 😳

Min kompis heter Cloetta Nefertiti. Människan säger Sockerbiten, Lilltjejen och Prinsessan till henne?!

Öööö? Vad är problemet?

Jag blir toookig. Och det blir nog Cloetta också. Vi tog ett snack om det lite avsides och låtsades prata om vädret så inte Människan skulle fatta.

Det gick så där. Hon kom på oss. Vi tittade frågande på henne med orolig blick…..

…. när hon sa: ”vad gör ni, Tottisar? ”

Tottisar?? What. 🙀 Hon är senil. Totalt förvirrad. Vad kommer hända härnäst? Tror vi är hundar och tar på oss koppel ?

Hjäääälp.

Människan verkar leva i det förflutna dessutom. Hur många gånger har hon inte kallat mig Gargamel? Jättemånga.

Hon tjänade ju Gargamel innan oss. Men det var då det. Jag förstår att hon saknar honom ibland så jag låtsas inte om att hon kallar mig Gargamel.

Men att bli kallad Totte!! Där går gränsen!

🐾